Ulrica - det är jag det..

Ulrica Öhman heter jag, och jag bor strax utanför Evertsberg, vid "sjöarna" allmänt kallat. Karta

Jag är aktiv med mina hundar året runt, i form av mestadels dragrelaterade aktiviteter både på tävling, dagsturer och ibland lite längre övernattningsturer. På sommarhalvåret åker jag på en del utställningar. Det blir även en del promenader. Ofta så kallade "powerwalks" med hundarna i sele kopplade i midjebältet (två i taget). Annars är det vandring i skogen, och ibland på fjället, då vi bor relativt nära fjällvärlden. Självklart kör jag med hundarna även när det är barmark, då blir det med trehjuling eller cykel.

Jag har hunnit flytta runt en hel del i Sverige, men nu har jag min egna stuga här vid Evertsbergssjöarna, och trivs mycket bra! Med närheten till naturen utanför dörren passar det verkligen mig och hundarna perfekt. Vintertid har jag möjlighet att starta med släden från gården och köra ut till alla leder som finns här omkring. Vi har ca 5 mil till Sälenfjällen och där finns fjället och allt vad det kan erbjuda. Någon mil till, och vi hamnar i en större fjällvärld. Dalkulla som jag är, uppskattar jag den stora variationen och de möjligheterna som finns här.

Min hundhistoria

Min start inom hunderiet började 2002 då jag fick min första hund, en samojed, som kom från Dragvikens kennel i Kalmar och Susanne Davidsson. Det var en omplacering på drygt två år, mer om honom kan du läsa under "tidigare hundar" och "Zapp" (som alltid har en plats i mitt hjärta). Det var en rätt så tuff men samtidigt mjuk kille, som jag lärde mig mycket av!

Det var även då jag drabbades av den välkända POLARHUNDSJUKAN... Jag upptäckte med Zapp hur kul det var med drag, och på den vägen är det: skaffade en till, och en till, och ... Tack vare Susanne är jag idag totalt frälst när det gäller polarhundar... Det har varit mycket arbete på vägen, och jag har lärt mig massor - men har massor kvar att lära!

Utan Susanne som fick mig in på detta, hade jag fortfarande inte vetat vad riktig lycka är och hur mycket livets stunder HÄR OCH NU är värda! För vad är det värt att dö i morgon om man inte varit lycklig idag?... Mina hundar ger mig styrka, dom ger mig lycka, ro och massor med upplevelser - varje dag, oavsett om det är tungt eller ljust i vardagen... Tråkigt har jag aldrig! Att bli biten av "Polarhundsjukan" är som att öppna ögonen på nytt - du får en lite annan syn på livet.

Att jag idag har mest malamuter får mig inte att känna mindre för rasen samojed, då det är denna ras som jag började mitt "dragliv" tillsammans med. Idag har jag enbart en samojedkille, och han har en alldeles speciell plats i mitt hjärta! Samojeden och malamuten som ras är mycket mera lika än vad de flesta kanske tror - även om andra rasegenskaper är mycket specifika för just samojeden eller malamuten. Dock är båda polarhundar - och det är det som får mig att älska mina hundar så högt!